De hälsorisker som teoretiskt kan uppstå och där slutresultatet är att man exempelvis avlider är i praktiken oändliga. Frågor att ta hänsyn till i samband med exponering för elektriska eller magnetiska fält kan förenklat beskrivas som:
* Akuta effekter som elektriska stötar vilka ger effekter på nerv-muskelfunktioner och brännskador.
* Möjliga eller tänkbara långsiktiga effekter, exempelvis demenssjukdomar och effekter som har sin grund i förändringar i arvsmassan, det vill säga i vårt DNA. Skador på DNA handlar i generell bemärkelse mest om cancerrisker. Riskfrågan om magnetiska fält rör endast en möjlig, och i så fall mycket låg, risk för barnleukemi.
* Elöverkänslighet och elkänslighet handlar om personer med besvär som sägs vara förorsakade av exponering för elektriska eller magnetiska fält. Problem kring detta diskuteras mer utförligt av Folkhälsomyndigheten under rubriken Elöverkänslighet.
Akuta effekter
De akuta effekterna – oavsett om det handlar om att detektera dem, exempelvis att det pirrar vid en relativt låg strömgenomgång i ett finger, eller att det blir skador är relativt enkla att observera. Alltså kan inte sådana effekter ifrågasättas – vad det handlar om är att vid en viss styrka på ett elektriskt eller magnetiskt fält kan flertalet människor uppleva effekten. Motsvarande observationer ligger därför till grund för de säkerhetsnivåer som formulerats av International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection, ICNIRP och utgör grunden för det EU-direktiv som gäller och därmed även motsvarande svenska lagar och föreskrifter.
Möjliga eller tänkbara långsiktiga effekter
Svårare är det med de frågor som handlar om vad som är hypotetiskt möjligt eller vad som kan anses vara ”bevisat” som en risk, men med en låg sannolikhet. De nerv-muskelsjukdomar som främst diskuterats handlar om demenssjukdomarna Alzheimers sjukdom respektive Amyotrofisk Lateralskleros, ALS. Rimligen är en övergripande bedömning att ingen av dessa sjukdomar kan anses förorsakas av exponering för elektriska eller magnetiska fält vilket utvecklats närmare genom två rapporter en om Alzheimers sjukdom och en om ALS och kopplingen till EMF.
För frågan om canceruppkomst som en konsekvens av exponering för elektriska eller magnetiska fält föreligger ingen övertygande ”bevisning” vare sig experimentellt eller med teoretiska resonemang om vad som är möjligt utifrån kemins och fysikens lagar. Inte heller befolkningsstudier har resulterat i övertygande samband som tyder på att cancer skulle kunna ha sin orsak i exponering för EMF.
Den enda cancerform som utgjort ett undantag är barnleukemier där det finns underlag i form av epidemiologiska studier men även det sambandet har under senare år väsentligt försvagats, läs mer under Forskning. Något experimentellt eller teoretiskt stöd för att barnleukemier skulle kunna förorsakas av exponering för EMF finns alltså inte. Det troligaste är att det inte finns en risk men skulle det nu ändå finnas en risk skulle maximalt mindre än en halv procent av alla barnleukemifall i västländer kunna bero på exponering för elektriska eller magnetiska fält. Inga teoretiska eller experimentella underlag tyder på att barnleukemi skulle kunna förorsakas av exponering för EMF. Det enda som kvarstår är ett epidemiologiskt underlag som försvagats väsentligt sedan slutet på 1970-talet då frågeställningen först väcktes. Frågor som rör uppkomst av cancer inklusive barnleukemi kommenteras mer i detalj på sidan Forskning.
Sammanfattningsvis kvarstår i nuläget endast ett svagt underlag för att barnleukemi skulle kunna ha sin orsak i exponering för EMF. Antingen handlar det då om ”ingen risk alls” eller att risken är så låg att det inte går att avgöra om en faktisk risk föreligger. Om frågan inte kan avgöras genom forskning blir hypotesen ur filosofisk synpunkt meningslös. Ingenting kan forskningsmässigt då hjälpa oss att överbrygga detta problem.
Observera att man genom att undvika en hypotetisk hälsorisk, det vill säga undvika något som är tänkbart men kanske inte existerar, i värsta fall kan öka den sammantagna sannolikheten för att drabbas av en verklig hälsorisk.