VVER-1200 i kommersiell drift

VVER-1200 i kommersiell drift

Den första VVER-1200, Novovoronezh 2-1, har tagits i kommersiell drift. Sex ytterligare VVER-1200 är under byggnation och fler är på god väg att uppföras, däribland en i Hanhikivi i Finland.

2017-05-02

En första VVER-1200 är i kommersiell drift

Novovoronezh 2-1 som fasades mot det ryska elnätet den femte augusti förra året har nu avslutat provdriftsfasen och är sedan den 27/2 i kommersiell drift. Därmed är den första VVER-1200-reaktorn nu tagen i drift.

VVER-1200 som också går under beteckningen AES-2006 är en vidareutveckling av den ryska tryckvattenreaktormodellen VVER-1000. Reaktorn levererar runt 20 % högre effekt än sin föregångare. Den elektriska effekten till elnätet, nettoeffekten, är 1114 MW. Generatoreffekten, bruttoeffekten (som även inkluderar reaktorns egen förbrukning), är 1199 MW, därav modellens benämning.

Den nya modellen är också utrustad med system för passiv resteffektkylning dels av härden, via ånggeneratorerna, men också av inneslutningen. VVER-1200 har också, likt andra moderna reaktormodeller, en härdfångare för att ta hand om och kyla en härdsmälta som tagit sig igenom reaktortankens botten. Jämfört med VVER-1000 har reaktorn också förbättrad automation.

Man har bemödat sig om att förlänga livslängden på reaktortanken och ånggeneratorerna för att nå 60 års livslängd för hela anläggningen vilket är den drifttid de flesta reaktormodeller marknadsförs med. VVER-reaktorerna har liggande ånggeneratorer vilket skiljer dem från de västerländska tryckvattenreaktorerna som har stående ånggeneratorer. En annan skillnad är att de ryska tryckvattenreaktorerna har hexagonala bränsleelement. Det gör avstånden mellan bränslestavarna jämnare än i kvadratiskt bränsle, som används i västerländska tryckvattenreaktorer.

Utöver Novoronezh 2-1 som alltså just tagits i drift pågår sex byggen av VVER-1200; Novovoronezh 2-2, Leningrad 2-1 och Leningrad 2-2 i Sosnovy Bor utanför Sankt Petersburg, Baltic 1 i Kaliningrad samt Belarusian (eller Ostrovets) 1 och 2 i Vitryssland (Belarus). Fennovoimas planerade reaktor i Hanhikivi är också en VVER-1200.

Prototypen till VVER-serien, V-210 som var i drift 1964 till 1988, fanns även den i Novovoronezh, där också de första reaktorerna i de serietillverkade modellerna VVER-440 och VVER-1000 finns. Båda dessa har exporterats till flera länder, däribland till Finland. De två reaktorerna i Lovisa är av modellen VVER-440.

Ryssland planerar att ta en reaktor i drift per år de kommande 10-15 åren. Under det sena tjugotalet och tidiga 30-talet är tanken att öka takten till två reaktorer om året. Flera av dessa kommer att vara VVER-1200, men så småningom är efterföljaren VVER-TOI är tänkt att ta över. Det pågår diskussioner om export av VVER-1200 till många länder och även om inte alla kommer att byggas kommer modellen att bli vanlig.

VVER-TOI är utvecklad utifrån de erfarenheter man dragit i arbetet med Novovoronezh 2-1. Konceptet bygger på standardiserade anläggningar som ska vara enkla att anpassa till lokala förutsättningar. Varje VVER-TOI-anläggning ska få två VVER-reaktorer med en elektrisk effekt om 1255 MW. Tanken är att konceptet ska göra ryska reaktorer än mer konkurrenskraftiga för export.