2018-04-03
Ett första ”memorandum of understanding” om att bygga franska reaktorer i Jaitapur undertecknades redan 2009 och 2010 enades man om att uppföra två EPR. Under 2010 fick projektet också ett preliminärt miljötillstånd. I januari 2016 slöt parterna ett samarbetsavtal där man utökade projektet till sex reaktorer.
Överenskommelsen som nu har slutits behandlar parternas åtaganden och hur stor del av arbetet som ska göras av indiska tillverkare. NPCIL är byggherre och EdF stöttar. De första två reaktorerna kommer dock att uppföras i princip helt och hållet med hjälp av franska komponentleverantörer. Det mesta av ingenjörsarbetet kommer att göras i Frankrike även om viss verksamhet förläggs till Bombay och till byggplatsen i Jaitapur. För de senare fyra reaktorerna kan det bli aktuellt med indisk tillverkning av komponenter och att mer ingenjörsarbete genomförs lokalt. För de sista två reaktorerna talar man om uppemot 60 % indiskt innehåll. Fransmännen kommer att stötta de indiska leverantörerna i deras arbete med att kvalificera sig så att de kan delta i bygget.
Kraftverket kommer att byggas ut i etapper där den första omfattar två reaktorer. När alla sex reaktorerna är på plats kommer Jaitapur att vara världens största kärnkraftverk med en installerad nettoeffekt om nästan 10 GW.
Vad projektet kommer att kosta och hur det ska finansieras är inte klart i dagsläget, men mycket talar för att franska pengar kommer att utgöra en betydande del av finansieringen.
Många frågor återstår att lösa innan ett slutligt kontrakt finns på plats, men målet är att åstadkomma det innan året är slut. Om man lyckas med det kan även bygget komma igång under 2018. En viktig fråga att lösa är den franska sidans krav på att skadeståndslagstiftningen i Indien tydliggörs så att inte reaktorleverantören kan hållas ansvarig vid en eventuell olycka. Just den nuvarande otydliga lagstiftningen har vid flera tillfällen varit det som hindrat bygget av utländska reaktorer i Indien.
Indien har satt upp målet att öka kärnkraftens andel av elproduktionen 2050 till 25 % från dagens dryga tre procent. Med tanke på att Indien har haft en tillväxttakt i elefterfrågan på över sex procent per år det senaste decenniet så är målet ambitiöst. Om elefterfrågan skulle fortsätta att växa i den här takten behöver kärnkraftsproduktionen växa till runt 2300 TWh till mitten av seklet från dagens knappa 40 TWh. De sex reaktorerna i Jaitapur skulle kunna bidra med 80 TWh. Det är mer än den svenska kärnkraftsproduktionen men trots det en liten den av det indiska behovet. Att förse Indiens stora befolkning med el är en enorm utmaning. Indiens energiminister uttryckte nyligen att det vore naivt att tro att uppgiften går att klara av enbart med hjälp av sol, vind och biomassa. Enligt International Energy Agency kommer den största delen av den ökade indiska efterfrågan på el att mötas med en utbyggnad av kolkraften.
Idag har Indien 22 reaktorer i drift. De flesta är ganska små och har historiskt haft dålig tillgänglighet bland annat på grund av brist på bränsle. Landet uteslöts i mitten på 70-talet från den internationella handeln med uran och kärnteknisk utrustning efter att man genomfört ett kärnvapenprov. Men, sedan några år tillbaka accepterar den internationella Nuclear Suppliers Group återigen att Indien handlar med uran och kärnteknik. Detta trots att man aldrig har undertecknat avtalet om ickespridning av kärnvapen. Att Indien nu åter har tillgång till utländskt uran har gjort att satsningen på kärnkraften har kunnat ta fart. Utöver de 22 reaktorerna i drift är ytterligare sex reaktorer under uppförande och 19 byggstarter planeras de kommande åren. (För en mer utförlig beskrivning av Indiens kärnkraftsprogram se artikeln ”Indien bygger tio nya reaktorer” som publicerats tidigare.)
De franska EPR-reaktorerna byggs idag på tre platser; en reaktor byggs i finska Olkiluoto, en i franska Flamanville och två i kinesiska Taishan. Ingen EPR är ännu tagen i drift. Dessutom pågår förberedelser för två ytterligare reaktorer vid Hinkley Point i Storbritannien. Ett kontrakt om att bygga EPR i Jaitapur skulle vara mycket positivt för hela den franska kärnkraftsindustrin som har en rad tuffa år bakom sig.