SSM tydliggör om vikten av strålningens ursprung

SSM tydliggör om vikten av strålningens ursprung

Med anledning av artikeln ”Nytt regelverk på gång – strålningens ursprung styr vad som gäller” utsänd i Energiforsks nyhetsbrev 2017-09-21 önskar Strålsäkerhetsmyndigheten ge några klarläggande kommentarer.

2017-10-10

Det görs skillnad på verksamheter där radioaktiva ämnen avsiktligen utnyttjas och verksamheter där radioaktiva ämnen förekommer som en oönskad bieffekt,  både i nuvarande regelverk men även i de reviderade föreskrifter som föreslås av Strålsäkerhetsmyndigheten. Exempel på verksamheter där radioaktiva ämnen avsiktligen utnyttjas är sjukvård, forskning och kärnkraft och exempel på verksamheter där radioaktiva ämnen kan förekomma som en oönskad bieffekt är gruvindustri, järn- och stålindustri och vattenreningsverk. Skillnaden i reglering kan förklaras med att det är relativt lätt att kontrollera och effektivt skydda sig mot oönskad strålning från radioaktiva ämnen i verksamheter där dessa utnyttjas avsiktligt och förekommer koncentrerat medan det är svårare att kontrollera sådana radioaktiva ämnen som redan förekommer i stora mängder i naturen men kan ge strålskyddsproblem om de ansamlas vid en verksamhet där de förekommer som en oönskad bieffekt.

För verksamheter där radioaktiva ämnen avsiktligen utnyttjas gäller att de radioaktiva ämnena ska hållas under kontroll. Detta gäller även allt material som förorenas av radioaktiva ämnen till följd av verksamheten. Kontrollen behöver dock inte upprätthållas om det genom mätning kan visas att föroreningen är väldigt liten. Att strålskyddskontrollen upphör kallas att materialet friklassas. För att reglera detta har Strålsäkerhetsmyndigheten angett friklassningsnivåer som verksamhetsutövarna ska jämföra sina mätresultat med vid friklassning. Eftersom radioaktiva ämnen är olika skadliga anges olika friklassningsnivåer för olika ämnen. En grundläggande förutsättning för friklassning är att materialet endast ska kunna ge upphov till en försumbar stråldos till någon i allmänheten. I enlighet med EU:s strålskyddsdirektiv bedömer Strålsäkerhetsmyndigheten att ca 10 mikrosievert per år är en försumbar stråldos som man inte behöver bekymra sig över. Stråldosen motsvarar ca 1 procent av den naturliga bakgrundsstrålning som vi alla utsätts för, även om vi inte gör långa flygresor eller bor i radonhus.

För verksamheter där radioaktiva ämnen förekommer som en oönskad bieffekt baseras regleringen på andra utgångspunkter. Här är det endast material som innehåller förhöjda halter av radioaktiva ämnen som behöver hållas under kontroll och omhändertas på särskilt sätt. Orsaken till detta är att allt är mer eller mindre radioaktivt och att det inte är rimligt att ställa krav på kontroll av material med naturliga halter av radioaktiva ämnen. Vid bedömning av vad som behöver hållas under kontroll och hur material med förhöjda halter ska tas omhand utgår Strålsäkerhetsmyndigheten från en årlig stråldos på ca 1 mSv, vilket motsvarar den naturliga bakgrundsstrålningen. Även detta är i enlighet med EU:s strålskyddsdirektiv.

Läs den ursprungliga artikeln här:

Nytt regelverk på gång – strålningens ursprung styr vad som gäller (2017-09-21)