2022-10-03
Det finns idag omkring 440 kärnkraftverk i drift runt om i världen, med en kombinerad kapacitet på cirka 390 GW elektrisk effekt. Dessa bidrog under 2021 med 2653 TWh, ca 10 % av världens elektricitetsproduktion. Två hundra reaktorer är permanent avställda, medan 54 reaktorer är under byggnation i 17 olika länder och förväntas tas i drift under perioden 2022–2028. De flesta av dessa byggs i Kina (22 stycken) och Indien (åtta stycken) och Ryssland är en nyckelspelare i många länders nybyggnation. Vidare är ytterligare runt 90 reaktorer med en total bruttokapacitet på cirka 90 GW elektrisk effekt beställda eller planerade. De flesta reaktorerna som för närvarande planeras ligger i Asien med snabbt växande ekonomier och med en snabb ökande efterfrågan på el.
Kraftig tillväxt i Asien kantas av ett ökat beroende av Ryssland
I Asien finns både länder som är i färd med att bygga sin första reaktor och länder som utökar en befintlig reaktorflotta. Det ryska företaget Rosatom är en nyckelspelare i många av nybyggnationsprojekten.
Turkiet har haft planer på etablering av kärnkraft sedan 1970-talet, men inte kommit i gång med byggnationen förrän 2018. Byggnation pågår nu parallellt av landets fyra första reaktorer som alla är av typen VVER-1200/V-509. Turkiet har sedan många år ett avtal med Rosatom som innebär att Rosatom skall bygga, äga och driva kärnkraftverket Akkuyu med de fyra reaktorerna. Den första reaktorn började byggas 2018, den andra 2020, den tredje 2021 och de fjärde i juli 2022. Den första reaktorn förväntas tas i bruk under 2023.
Bangladesh har haft en liknande utveckling som Turkiet. Landet tittade på att bygga kärnkraftverk redan på 1960-talet, mark införskaffades och regeringen gav formella godkännanden. Ett första reaktorbygge påbörjades dock inte förrän i november 2017. Två reaktorer av modell VVER-1200/V-523 är nu under byggnation av Rosatom, varav den första förväntas tas i bruk tidigast 2023 och den andra under 2024.
Även Iran förlitar sig på Ryssland för sina kärnkraftsprojekt. En första byggnation påbörjade 1975, men det stoppades 1979 av den iranska revolutionen. Tjugo år senare ingicks 1995 ett avtal med det ryska företaget Atomstroyexport, som ägs av Rosatom, som gick ut på att det påbörjade kärnkraftverket skulle färdigställas. Efter flera förseningar stod det klart och levererade el till nätet 2011. Under 2014 ingick Iran och Ryssland ett avtal om konstruktionen av ytterligare två reaktorer, varav den första påbörjades i mars 2017 och förväntas kunna tas i bruk 2024.
Sydkorea och Kina bygger sina egna reaktorer
Sydkoreas nybyggnationsprojekt har försenats av svängande politiska opinioner. I dagsläget pågår nu bygget av de tre reaktorerna Shin Hanul 2, Shin Kori 5 och 6, alla av modellen APR1400, vilket är en avancerad PWR, designad av sydkoreanska KEPCO. Shin Hanul 2 påbörjades 2013 och förväntas kunna tas i bruk 2023. De andra två skulle ha påbörjats i september 2014 men försenades till 2016.
Under 2017 försenades konstruktionsarbetet tre månader i samband med ett regeringsskifte. Den nya regeringen stoppade planerna på ytterligare reaktorer än de tre som redan hade påbörjats och implementerade en ny policy om utfasning av kärnkraft från energimixen. I mars 2022 skedde ytterligare ett regeringsbyte och en ny president tillsattes som utlovat att skrota utfasningsplanerna och i stället öppna upp för mer kärnkraft. Shin Kori 5 och 6 väntas nu tas i bruk 2023 respektive 2024. Planer på konstruktion av ytterligare två reaktorer av typen APR1400 förväntas påbörjas under 2025.
Det är emellertid i Kina och Indien de allra flesta nya reaktor byggs. Kina är det landet i världen som bygger flest nya kärnkraftverk idag, med 22 pågående nykonstruktioner, som skall läggas till de 54 reaktorer som är i drift, varav de äldsta togs i drift 1994. Landets policy är att äga hela försörjningskedjan och även att exportera teknologi och utrustning till andra länder. Den totala installerade effekten är 52 150 MW elektisk effekt och kärnkraften står för 5 % av landets elproduktion. Indien har elva nya reaktorer under byggnation samt många fler i planeringsstadiet, och Ryssland och Rosatom är en nyckelspelare även där.
I Europa svalnar det politiska motståndet
I Europa har det i många länder funnits ett politiskt motstånd mot kärnkraft, vilket under lång tid gjort avvecklingstrenden stark. Med ökande energipriser och ett stärkt motstånd mot beroendet av rysk gas har flera länder öppnat upp för att senarelägga avvecklingen av befintliga reaktorer och eller utöka med fler reaktorer.
I dagsläget pågår nybyggnation i Slovakien, Storbritannien och Frankrike. Belgien undersöker möjligheten att förlänga livslängden på sina reaktorer med tio år. I andra länder har diskussioner inletts om möjligheten att ändra redan fattade avvecklingsbeslut eller starta om nyligen nedstängda reaktorer.
Polen är det land i Europa som i närtid starkast svängt i sin inställning till kärnkraft. I dagsläget finns inga polska reaktorer i drift, men planen är att kärnkraft skall ingå i Polens energimix från 2033. I augusti 2022 meddelade Polen att de tillsammans med USA tagit fram en bilateral färdplan för byggandet av sex stora reaktorer med amerikansk teknik och ett ramverk för strategiskt samarbete inom civil kärnkraft.
Under 2021 påbörjade det polska energibolaget Synthos Green Energy undersöka platser för att placera små modulära reaktorer (SMR). Företaget ingick samma år ett samarbete med GE Hitachi Nuclear Energy och BWXT Canada Ltd. för att distribuera SMR i Polen. Ambitionen är att påbörja byggandet av minst tio SMR:er av modell BWXT 300 i början av 2030-talet.
Egypten andra landet i Afrika med kärnkraft efter Sydafrika
Sydafrika har som enda land i Afrika haft kärnkraft sedan 1980-talet. I juli i år påbörjade Egypten byggnationen av en första reaktor. Totalt är fyra reaktorer av typ VVER-1200/V-529 beställda av Rosatom som även ingått avtal att leverera bränsle under hela kärnkraftverket El Dabaas livstid.
USA har flest reaktorer i världen, men få är nya
USA har flest reaktorer i hela världen, 92 stycken med en kapacitet på 94 718 MW elektrisk effekt. Efter Harrisburgolyckan 1979 ökade oron och motståndet för kärnkraft i landet. Detta tillsammans med låga investeringsrisker på gaseldade kraftverk resulterade i att från 1992 till 2005 byggdes gaseldade kraftverk på 270 000 MW elektrisk effekt och ny kärnkraft på endast 14 000 MW elektrisk effekt.
Idag byggs två reaktorer av modell AP1000 från Westinghouse. Arbetet startade under 2013 och båda förväntas kunna anslutas till nät 2023. Ytterligare två reaktorer av modell AP1000 är planerade att börja byggas 2028 och sex små modulära reaktorer från NuScale Power planeras att börja byggas 2029. Det finns även förslag på ytterligare sju stora reaktorer och elva små.
Sydamerika bygger sakta ut
Brasilien påbörjade konstruktionen av sin tredje reaktor, Angra 3, 2010 men bygget pausades 2015 efter problem med bedrägerier och förskingring. Den brasilianska regeringen beslutade 2019 att återuppta arbetet 2020 men det sköts återigen fram, nu på grund av pandemin och svårigheten att hitta privata investerare.
Argentina anslöt sin första reaktor till nätet 1974 en tungvattenreaktor (PHWR) med kapaciteten 340 MW elektrisk effekt. Totalt har landet tre reaktorer, alla av samma reaktor typ, den sista anslöts till nätet juni 2014. I februari 2014 ingick Nucleoeléctrica Argentina SA (NA-SA) och China National Nuclear Corporation (CNNC) två avtal som täckte drift och teknik för en fjärde och femte reaktor. Under 2019 kom rapporter om att den femte reaktorn med största sannolikhet lagts i malpåse, men i augusti 2021 rapporterade NA-SA att de övervägde en CANDU reaktor och att de ej bestämt en geografisk plats för den än. I februari 2022 ingick parterna ett EPC kontrakt (Engineering Procurement and Construction) för den fjärde reaktorn.