Yalin Huang och Lucas Thomée på DNV har på uppdrag av programmet Elnätens digitalisering och IT-säkerhet tagit fram rekommendationer för flera olika baselinemetoder, alltså metoder för att kvantifiera flexibilitet. Med en fastställd baseline får flexibilitetsköpare, -leverantörer och -ägare större säkerhet och enighet kring kvantifieringen av levererad flexbilitet. Samhället får också en ökad insyn i kompensationsprocessen och flexibilitetsmarknadens effektivitet ökar.
För att vid handel med flexibilitet kunna bedöma om överenskommen mängd flexibilitet har levererats, samt för att ge transparens, används ofta en så kallad ”baseline”. I projektet definieras en baseline som en prognos över hur flexibilitetsleverantörens produktion eller konsumtion skulle ha varit, ifall flexibilitetstjänsten inte hade aktiverats. Ett väl genomtänkt val av baselinemetod kan göra det möjligt för ägaren av en flexibilitetsresurs att utvärdera sin flexibilitet.
I rapporten redovisas lärdomar från befintliga studier och tillämpningar av baselinemetoder. Det finns också en beskrivning av en utvärderingsmetod och den appliceras på några av de mest relevanta baselinemetoderna för fyra svenska flexibilitetsprodukter. De flexibilitetsprodukter som utvärderas är FCR, mFRR, ShortFlex och LongFlex. FCR och mFRR är två av Svenska kraftnäts produkter för att hantera frekvens. ShortFlex och LongFlex är två produkter som tagits fram i pilotprojektet Sthlmflex för att avhjälpa lokal kapacitetsbrist. De baselinemetoder som utvärderats är: nominering, meter-before-meter-after (MBMA), historisk baseline utan justering, historisk baseline med justering, kontrollgrupp, regressionsmodell och beräkningsmodell.
Utvärderingen bygger på att varje baselinemetod bedöms utifrån några bedömningskriterier som DNV tagit fram tillsammans med referensgruppen. Bedömningskriterierna prioriteras och viktas för olika typer av produkter eller marknader. Vid betygssättningen bedöms produktparametrar, aktiveringsfrekvens och typisk leveransperiod, och parametrar relaterade till metoden, som komplexitet och datavolym.
Målet är att rapporten ska kunna användas som stöd när intressenter ska välja vilken baselinemetod som ska tillämpas, berättar Yalin Huang på DNV:
– Ett väl genomtänkt val av baselinemetod kan göra det möjligt för ägaren av en flexibilitetsresurs att, eventuellt med hjälp av aggregatorn, värdera sin flexibilitet kvantitativt. Det bidrar även till att minska osäkerheten för flexibilitetsköparna samt till att öka transparensen i avräkningen.
Yalin Huang tycker att ett av de viktigaste resultaten i projektet är den metodologi som tagits fram för att utvärdera baselinemetoder för olika marknader av flexibilitet:
– Ett annat viktigt resultat är de rekommendationer för baselinemetoder som vi tagit fram enligt information vi har fått från flexibilitetsaktörer, bland annat flexibilitetsleverantörer, marknadsplatser och flexibilitetsköpare.
Lucas Thomée fyller i:
– Det viktigaste resultatet jag ser i projektet är att rapporten kan hjälpa olika aktörer att välja rätt baselinemetod utifrån deras resurs och marknad där flexibilitetsresursen ska säljas.
Flera företag har påpekat betydelsen av rapporten. Rekommendationerna är viktiga eftersom de ger en gemensam syn och kvantifiering av baseline:
– Referensgruppen, som består av bland annat flexibilitetsleverantörer, marknadsplatser och flexibilitetsköpare, har varit väldigt delaktiga i projektet. Vi har fått input från dem som vi använt oss av för att utveckla ett betygssystem för olika bedömningskriterier för utvärdering av baselinemetoder och flexibilitetsmetoder, berättar Lucas Thomée.
Har ni fått några aha-upplevelser när ni jobbat med projektet, alltså något ni inte förväntat er?
– Genom projektet pratade vi med några experter inom baseline som har jobbat för andra flexibilitetsmarknader till exempel i USA och Storbritannien. Enligt deras erfarenheter har det i andra länder varit viktigt att en flexleverantör använder en och samma baselinemetod för alla sina anläggningar i stället för att ha olika metoder för olika produktionsslag, eller att en baselinemetod alltid används för en marknad. Men det är inte lika viktigt i Sverige, i Sverige kan de tänka sig använda olika baselinemetoder för olika anläggningar och tjänster, berättar Yalin Huang.
– Det finns inte lika mycket diskussion om ”gaming” här i Sverige jämfört med andra länder. Det kan bero på att flexmarknader är inte lika mogna i Sverige eller viss skillnad i kultur. Jag hoppas att de här baselinemetoderna kan komma till stor nytta för utvecklingen av flexmarknaderna här i Sverige, avslutar Lucas Thomée.
Läs rapporten: Baselinemetoder för flexibilitetsprodukter