2022-10-18

Ny metod för klassificering av aska med fokus på ekotoxicitet

Klassificeringen av avfall påverkar i hög grad hur bottenaska från energiåtervinning ska behandlas och användas. För askor är särskilt den farliga egenskapen för ekotoxicitet (HP14) en utmaning och en kritisk egenskap för klassificeringen. Nu har en nordisk forskargrupp tagit fram ett förslag till testmetod och vägledning.

Utvecklingen av den nya testmetoden för slaggrus bygger på ett nordiskt samarbete med forskare från finska VTT, SGI, Renova och Chalmers. 12 aktörer i Norden har finansierat projektet, däribland Energiforsk och Avfall Sverige. Utformningen av metoden har utförts i nära samarbete med myndigheter i Norden, bland annat Naturvårdsverket och finska SYKE.

Det har tidigare gjorts försök att utveckla metoder för testning av slaggrus. Bland annat en som var direkt baserad på T/D-protokollet i EUs kemikalielagstiftning, men det visade sig vara olämpligt för bottenaskor eftersom askans heterogenitet och alkaliska egenskaper orsakade utmaningar. Det fanns därför ett behov av att anpassa metoden för askor sant utarbeta en vägledning för testning.

Målet med projektet har varit att ge specifika rekommendationer för en robust metod för klassificering och bedömning av HP14 med fokus på bottenaska från avfallsförbränning.

– Bristen på testmetoder för HP14 har skapat stora utmaningar, säger Karin Karlfeldt Fedje. Det var svårare och mer tidskrävande att ta fram en testmetod som följer T/D-protokollet och är anpassad för askor än vad vi inledningsvis trodde, eftersom nuvarande vägledningn lämnar utrymme för tolkningar kring t.ex. utförandeförfaranden.

Den nya metoden följer avfallslagstiftningen och kemikalielagstiftningen. Metoden som de nordiska forskarna har utvecklat bygger på den testmetod som kallas ”Transformation/Dissolution protocol” (T/Dp) dvs “protokoll för transformering/upplösning”. Den omnämns i europeiska kemikaliemyndigheternas (ECHAs) vägledning för CLP, som ett sätt att bestämma faroklassningen för vattenlevande organismer dvs ekotoxicitet, och bygger på att materialet som ska klassas lakas i mycket stora mängder vatten för att få kunskap om hur mycket metaller som frigörs. Den potentiella utlakningen av andra ämnen (t.ex. organiska föroreningar) beaktas inte i den här metoden, eftersom endast metaller har ansetts vara kritiska för slaggrus.

– I projektet har vi testat oss fram för att se om T/Dp kan användas för en bedömning av ekotoxiska egenskaper hos slaggrus. Vi testade nio nordiska slaggrus. Alla nio askorna klassificerades som icke farligt avfall med avseende på HP14 enligt resultaten från den modifierade metoden. Vi tror att det här har potential att utvecklas vidare till en välfungerande testmetod för slaggrus.

Nu behövs ytterligare validering av metoden, där samma provmaterial korstestas i flera laboratorier. I ett uppföljande projekt hoppas forskarna kunna titta på hur parametrar, som till exempel tidsintervall för koldioxidtillsats, kan specificeras ytterligare för att få en mer robust och enkel testmetod.

– Avfallsklassificeringen påverkar i hög grad hela hanterings- och återvinningskedjan av avfall och genom att kunna klassa bottenaskor på ett korrekt sätt kan vi förhoppningsvis få in flera bottenaskor i kretsloppet, avslutar Karin Karlfeldt Fedje.

Rapporten Utveckling av testmetod för slaggrus för faroklassificering av ekotoxiska egenskaper innehåller rekommendationer för tolkning av testresultat. Läs rapporten här

 

Nyheter