För att undvika överkalkning är det viktigt att ha en stabil kausticeringsprocess. Det är annars svårt att veta om förändringar i utfall beror på avsiktliga förändringar eller omedvetna variationer. De två flödena till kausticeringen är grönluten och den brända kalken. Grönluten skall ha en jämn kvalité för att underlätta rätt dosering av bränd kalk.
Mättekniken för karakterisering av grön- och vitlut har utvecklats, och numera har de flesta massabruk tillgång till både densitetsmätningar och kemiska karaktärisering av grön- och vitlut, baserat på on-line kopplade auto-titreutrustning eller on-linekopplade spektroskopiska mätare. Genom att samutnyttja mätsignaler från olika mätmetoder kan man ofta få en bättre utväxling av den information som mätarna ger, säger Lars Wallbäcks:
– De flesta bruken har bra mätteknik på plats, men man kan få ännu bättre nytta om man kan kombinera informationen från olika mätsystem på nya sätt. Jag redovisar i rapporten en generell reglerlösning där högfrekventa densitetsmätningar kombineras med lågfrekventa analyser av kemisk sammansättning, för att nå en jämnare grönlutskvalitet. Jag har försökt beskriva reglerlösningen på ett sätt så att den ska vara enkel att implementera.
Lars Wallbäcks har i det här projektet analyserat fabriksdata från två bruk för att få en bild av hur variationerna i grön- och vitlut ser ut. Analyser av fabriksdata visar att reduktionsgraden från sodapannan resulterar i variationer i den kemiska sammansättningen på smältan och Grönluten. Vid reglering mot konstant TTA, orsakar reduktionsgradsvariationer en varierande karbonathalt. Vilket resulterar i ett varierande behov av kalk för att upprätthålla en jämn kausticering, även vid jämn TTA på grönluten.
– I projektet identifieras möjligheten att istället för att reglera grönluten till släckaren mot en jämn TTA istället reglera mot en jämn karbonathalt. En möjlihet som enkelt kan utvärderas i bruk med den förelagna reglermetoden.
Beräkningar med karbonatomsättning visar hur mängden karbonat som behöver omsättas till en önskad kausticeringsgrad, kan predikteras baserat på karbonathaltsmätningar av grönluten. Analysen visar hur kalkregleringen förenklas om karbonathalten till släckaren hålls konstant. En förutsägbar och jämn karbonathalt i grönluten betyder ett jämnt behov av kalk.
– Jag tror många har bra förkunskaper, men kanske inte har tänkt på att utnyttja möjligheterna till att samutnyttja mätarinformationen eller att använda sig av den relativt enkla reglerlösningen som beskrivs i projektet. Och att istället för att sträva efter en jämn TTA på grönluten, kan man prova att styra mot en jämn karbonathalt i grönluten till släckaren.
Läs rapporten Optimerad vitlutsproduktion